De känner sig som hemma i stallet

Emelie började rida som ettåring, Natalie valde hästarna framför dansen, Hanna gosar med stallets argaste häst. De kan bli både bitna och sparkade men väljer ändå att gå till stallet så gott som varje dag.

Klockan är fem, det är mörkt ute, lamporna runt ridbanan håller sakta på att tändas. En katt springer över gården mot ljuden på ridbanans bortre sida. Trots mörkret kan man skymta två personer och en häst, det är Hanna som leder sin sköthäst Giza medan stallkompisen Emma håller dem sällskap.

Inne på Hageby ridklubb är aktiviteten i full gång. Barn och föräldrar om vart annat. En flicka gråter, Lillen bet henne sist så hon vill inte rida honom. ”Ge honom en chans till, han kan ha bättrat sig nu.” säger mamman bedjande.

En av de äldre tjejerna, Natalie, har på sig en gul reflexväst som berättar att hon är stallvärd ikväll. Hon hjälper lektionsryttarna att sadla och tränsa hästarna och ponnyerna, och får i sin tur hjälp av några av de andra tjejerna. När sedan alla häst- och ryttarpar som har lektion står redo i boxöppningen säger Natalie att de får börja röra sig upp mot ridhuset. Lugnet lägger sig i stallet tills nästa lektionsgrupp kommer in och allt börjar om igen.

Under tiden som det är tyst i stallet passar de äldre tjejerna, vars sköthästar inte går lektion, på att pyssla om sina skyddslingar. De pratar och skrattar, håller varandra sällskap och hjälper till att mocka ur boxarna.

Några av tjejerna sitter på ridhusets läktare och tittar hur det går för eleverna på hoppningen. Tillsammans med ett par andra hästskötare passar stallvärden på att göra i ordning höet till hästarna och ytterligare någon annan fyller skottkärran med torv för att fylla på I boxen.

Under tiden som alla sysslor sköts hinner de prata om det mesta; betyg, vilket smink som är bäst, vilken häst de vill tävla med i hoppningen till helgen.

De tjejer som har sköthästar kommer till stallet nästan varje dag. De borstar hästarna, innan de ska gå lektion, de gör rent i boxen, fixar mat och vatten till hästarna. Ibland har de med middag till stallet, ibland äter de bara mellanmål. Andra gånger kanske de köper en panpizza eller en knäckemacka från Stallets ”kiosk” som består av en kyl, frys och ett skafferi. Maten äter de i köket på ovanvåningen. En stor del av stallbesöket är också det sociala.

– Flera av mina bästa vänner är i stallet, säger Stina som sköter ponnyn Goliath (som också kallas för Lillen).

Lovisa håller med och säger att hon har sina närmsta vänner där.

– Jag trivs jättebra på Hageby Ridklubb, berättar Lovisa och tillägger att hon tidigare red i ett annat stall men inte alls trivdes och därför bytte till Hageby som genast kändes som ett roligare ställe.

Det bästa med att komma till stallet är förstås hästarna men också tryggheten och kompisarna. För de flesta av tjejerna blir det som ett andra hem.

– Man kan säga att om jag inte är hemma så är jag i stallet, det är alltid där man hittar mig om jag är borta någonstans, säger Natalie och ler.

– Jag är i här nästan varje dag, oftast tar jag spårvagnen direkt efter skolan, säger Hanna som är skötare på hästarna Hagens Giza och Domena.

Hanna berättar att hon började sköta Domena för ungefär tre månader sedan då Giza blev skadad och behövde vila i ett annat stall.

– Domena är väldigt arg av sig och därför vågar inte så många gå in till henne, därför tyckte jag det var bra om hon fick en till skötare som ville ge henne lite mer kärlek och faktiskt vågade vara med henne.

Och visst har Hanna blivit biten några gånger men det är något man får räkna med.

– Det är ju en farlig sport vi håller på med, säger Natalie.

Hon har blivit biten men också sparkad i bröstet så att hon tappade andan men som tur är har det gått bra.

– Jag tycker själv att stallet är en plats där jag känner mig som tryggast trots att det kan vara farligt, förklarar Stina.

Själv har hon aldrig råkat ut för något direkt farligt, bortsett från att ha blivit biten och att ha varit nära på att bli sparkad.

– Stallet ger mig en stor livsglädje och man ska ju fortsätta göra sådant som gör en glad, så det är helt klart värt det.

Från hösilageboden och över stallplanen kommer Natalie med vagnen som innehåller hästarnas kvälls- och frukostpåsar med hö. Hon rullar in den i stallet och snabbt är flera av tjejerna framme för att hjälpa henne. De läser namnen på påsarna och placerar ut dem vid boxarna. Kvällsmaten till vänster och frukosten till höger. Öppnas en boxdörr försöker hästen snabbt sticka ut huvudet för att lyckas sno åt sig en bit hö. Emelie går in till Pik, gosar en stund och säger sedan ”hejdå” för ikväll.

Tystnaden lägger sig i stallet och tjejerna börjar droppa av, först in till omklädningsrummet med det orangea skåpen och sedan ut till spårvagnen eller till bilen där mamma eller pappa väntar. Imorgon är de tillbaka igen, något både de och hästarna ser framemot.

TEXT OCH FOTO: EMMA-SOFIA OLSSON

Publicerat i ”Paus”, Norrköpings Tidningars och Östgöta Correspondentens helgbilaga, 24 januari 2015.